På Tekniska Förbundet hade man ända sedan slutet av 1950-talet talat om att skaffa ett kurscenter. I juni 1974 bekantade sig förbundets representanter under ledning av sin ordförande Matti Huuskonen med markområden i Karislojo som var till salu. På hemresan tittade gruppen i kvällningen in till Majvik, eftersom arkitekt Juhani Välkepinta hade berättat att stället eventuellt var till salu.

Efter händelserika förhandlingar godkände Weckmans slutligen förbundet som köpare. Deras önskemål var att Majvikområdet skulle bevaras intakt och ”aktivt utnyttjas av unga människor”. Den 15 hektar stora gården Majvik övergick i Tekniska förbundets ägo i september 1974.

Parterna kom överens om att genast betala en halv miljon av köpesumman på två miljoner och återstoden några månader senare, eftersom Weckmans ännu ville ta upp potatisen från eget land. Renoveringen av området och byggnaderna inleddes: i karaktärsbyggnaden utfördes en grundlig renovering och i forna ”Lilla villan”, dvs. Pehtoori, byggdes ett klassrum. Den första kursen för kontaktpersoner anordnades i den här byggnaden i april 1975.

Ett temporärt radhus av trä uppfördes vid stranden för eleverna och personalen. Vägarna sattes i skick, skog fälldes och röjningstalkon ordnades. En motionsslinga anlades i parken och den gamla tennisbanan sattes i skick. Det nya klasshuset blev färdigt 1977. Dess klassrum fick namnet Artturi till Artur af Forselles ära och fritidsrummet i nedre våningen döptes familjärt till Jallu efter Jarl Weckman.

Förbundet utvidgade området och köpte gården Majbystrand som låg vid stranden. På gårdens marker uppfördes tre byggnader: klassrummet fick namnet Emma till af Forselles hustrus, Emma Kolsters ära, namnet på inkvarteringsbyggnaden ”Ragni” påminner i sin tur om af Forselles goda vän och gårdskarlens bostad fick heta ”Mari” efter Anne-Marie Weckman. Den nya karaktärsbyggnaden, mötes- och kongresshotellet Majvik, stod färdig hösten 1990